Thursday, May 14, 2009

Boy, can't I wait to go home

I woke up. From a dream. With tears coming out from my eyes. It was raining outside.

I remembered that day so well. It was raining too. I took a bus home from PGH. I remembered that I was gazing outside the window of the bus. I always took a window seat. From the TV was a voice of an awkward host. It was a Saturday and it was dark outside. Darker than how it should normally be.

Streams of water were cascading the big glass window. Tears started to stream down my cheeks.

Everything will be okay, I assured myself.

But then, was I sure?




I enter the room. Everyhting seems to be brighter. The light enters from the window, casting shadows inside the room and light upon her peaceful face.

I am bringing chocolate bars. One is Mars. It is her favorite. The other is M&M's. It ist'y her favorite but it is still chocolate. She will like it still.

Mama is asleep. There is a scar on her left eyelid. It is inflammed. So is her cheeks. Her chin is sunken. She is recovering from the operation. She is wearing her favorite violet daster.

I lay the chocolates beside her, next to her pillow. She is now aware of my movement. "Mama? Gising ka na?" Obviously, she is now awake.

I lay beside her and she hugs me, tight. Her hug is warm, comforting. Memories flash as I remember her saying "Baby boy ko" to little me while she snuggles me up when I was little.

I don't like hugs. So I sit and I get off the bed. Before I go, I kneel and I face her.

She gets her Mars. "Ano to?" She knows. It's Mars. I don't need to answer her. It's a rhetorical question. 

She holds my hands firmly as I hold hers. Hers are cold. I look her in her eyes. Tears start to fall down from my eyes."Ma, wag mo na kong iwan ulit ha?"

She nods. She struggles to sit.

"Peksman?"

She whispered "Oo". It was soft yet firm. So convincing. It was full of assurance. My cry became faster, warmer. It was uncomfortable. I have to show to her that I was okay. That everything was okay. That she was okay.

She was okay.

"Mama, magpapagaling ka di ba?"

"Oo" That was all that she said. She laid down again. She let go off my hands and then faced the ceiling. She grabbed her Mars and opened it. She said "Anak ko talaga." before she took a bite and nibbled it slowly. I cried even more. But I forced not to. I was covering my face. She didn't have to see me like this.

Then, I left her.

I'll see her home soon. I'll see you soon, Mama.

Wednesday, April 1, 2009

"I Love You"

Sabi ko sa kanya, I love you.

Ang mga mata niya, mapungay, tila nagsusumigaw sa pagmamahal. Kay sarap pagmasdan.

"Mahal na mahal din kita." Wika mula sa kanyang tila malambot at mapulang labi na kasing pula ng hinog na makopa.

"Talaga?", pagsisigurado ko.

"Joke lang. Happy April Fool's Day!"

"Taena ka."

Tuesday, March 31, 2009

Silang mga Walang Alam

Take One: Karibal si Ate

Mainit sa loob nga car. Parang sa Titanic. Pero nagkikiss lang naman sila. Mapusok ang halik ni Kathy sa lalaking owner ng car. Sa lalaking owner ng puso ng ate ni Kathy. At naghiwalay ang namamagang mga labi ni Kathy at namumulang mga labi ng syota ng ate niya.

Paano kung nalaman ‘to ng ate mo?

Di niya malalaman to. Eh paano kung nalaman to ng boyfriend ko?

Eh ‘di naman kami magkakilala ng boyfriend mo eh.

Sabagay.

At naghalikan silang muli.


Take Two: Ang CD

Mahinhin ang pag-ihip ng hangin mula sa bintana. Sabay sa pagsayaw ang ilang mga hibla ng buhok ni Val. Yakap siya ni Marc habang sumasaliw sa himig ng musika sa CD ni Marc ang galaw ng katawan nila.

Ang ganda ng mga music sa CD. Pwedeng sa akin na lang ?

Ahhhh.... Sige na nga. Salamat din pala sa brownies.

Kanino yung mas masarap, dun sa sinasabi mong stalker mo o yung sa akin?

Magkalasa lang eh.

Nakakainis ka! Pinagpaguran ko yang ibake, tapos – mph! Wag dyan! Nakikiliti ako!


Take Three: Age Doesn’t Matter


Pinagmamasdan niya ang mga mata ng mas nakababatang lalaking katabi niya. Si little brother. Nanginginig sa takot. Nagyaya pa kasi na manood ng horror movie. Ang laki naman nyang duwag pag sumigaw siya, tuli na nga eh. Hahaha!

Palagi silang magkasama ni little brother. Parang ang sweet pagmasdan ng dalawa. Parang magkapatid daw. Pero masyadong sweet.

Minsan nga nagseselos na ang gf ni big brother. Sabi niya naman sa kanya, parang kapatid lang daw ang turing niya dito.

Siguro nga dapat ng magselos si GF kay little brother.

Take Four: Love Team LANG daw

Si Jerry, palaging tinutukso sa kaklase niya. Palagi kasing magkatabi sa lahat ng klase nila. Magkasama tuwing recess at lunch time.

Magbestfriend naman talaga silang dalawa. Pero binibigyan yun ng kulay ng mga klasmyets nila.

Pero di sila magkasamang umuuwi. Sinusundo kasi si Jerry ng kuya niya na never namang nakilala ng kaloveteam niya.

O di ba, loveteam nga lang siguro silang dalawa. Ni di nga kilala ng tinutukso kay Jerry ang kuya nito eh.

Siguro nga loveteam lang sila.

Take Five : Ang Text Message


Text # 1: From Val. To her bunsong kapatid.
Hey lil sis! Ano nga ba yung nilalagay mong chocolate sa brownies for boylet? Textback ASAP. I’ll bake mamaya. Turuan mo ako later.

Text # 2: From Kath. To her ate.
.,hEy biG SiS! duTch pRoCesSeD cHoc0 p0h. wiHeE! baKe tAu leiTer!. peNge hUh.,

Text # 3: From Kath. To her secret BF.
., hEyYerZ! mEi gGawiN aQoh lEiTer.. baKe kMi ni aTe k0h. mizZ u! see y0u sa sCho0L! mwAh !

Text # 4: From Jerry. To his loveteam.
mizz na rin kita! mwah! sana sagutin mo na ako. ‘ehe… secret pa rin sa classmates natin kahit tayo na.

Text # 5: From Jerry. To his another loveteam.
kuya bhie napakinggan mo na yung CD? maganda ba mga songs? kanta ko yan para sayo. ‘ehe


Text # 6: From Marc. To his Bhie.
Oo bhie. Pinakinggan ni Val, nagustuhan din niya. Kinuha nga niya eh. Pagburn mo ulit ako. Please? Bigay mo sa akin bukas pag sinundo na kita.

Behind the camera:

Si Lors, bes ni Val. Ate ni Jerry.

Jerry, pagsabihan mo nga sa kaklase mong bestfriend, wag niyang ahasin yung ate niya. Eto na naman kasi, nagbubuhos ng sama ng loob si Val sa akin. Nagpapaturo pang magbake sa akin! Di naman ako marunong! Kapag akong nainis, susugrin ko yang bestfriend mo!

Eh ate, ano bang gusto mong mangyari, ligawan ko kaklase ko?

Kaya mo?

This is the start











(end here)

Thanks Denesse, for convincing me to set up my own little world. :)

About This Blog

About This Blog

  © Blogger templates 'Sunshine' by Ourblogtemplates.com 2008

Back to TOP